vegetariskt och glutenfritt

Kaias marinerade tofu och hasselbackspotatis

2010-02-16T02:40:00.000-08:00

I bloggen Hälsa är mer än en siffra har Kaia delat med sig av ett recept på marinerad tofu och hasselbackspotatis. Härligt att någon orkar marinera egen tofu, för den färdigmarinerade som finns att köpa är oftast inte glutenfri.

I övrigt skriver hon om kroppsuppfattning, hälsa, fetma, graviditet och andra teman kopplade till kroppen.

Glutenfri pizza i Stockholmsområdet

2010-01-24T05:21:00.001-08:00

Yummy!

För alla oss glutenintoleranta som tröttnat på att äta sallad varje gång våra kompisar vill äta pizza, måste jag tipsa om några bra ställen i Stockholmsområdet som serverar glutenfri pizza.

Pizzeria Ruccola, Krossgatan 40 i Vällingby. Lite tjockare panpizza-liknande botten. Stort utbud av vegetariskt pålägg. Väldigt trevlig personal. Inget pristillägg för glutenfri pizza.

Pizzeria Jet, Elverksvägen 2 i Jakobsberg (vid Jetmacken, mitt emot Jakobsbergsgymnasierna). Frasig väldigt god pizzabotten. Även klämmor. Avocadoklämman är en personlig favorit. Pristillägg för glutenfritt.

Pizza Hut. Glutenfria pizzabottnar. Smakar som hemlagat. Inget pristillägg.

dagbok #9

2010-01-12T06:30:00.001-08:00

Kära dagbok!

Nu har skolan som sagt börjat igen. Hemtenta ska lämnas in på fredag, så tyvärr blir det inte så mycket mer dagboksbloggande för min del just nu. Men fortsätt att skicka in era recept så publicerar jag dem vid ledigt tillfälle.

I går när jag var i affären och handlade så såg jag en kundkorg med glutenfritt bröd i. Jag tycker att det är så sällan som man stöter på någon annan, i verkligheten, som också är glutenintolerant. Det känns lite som att råka se sig själv i spegeln när man inte riktigt är beredd. Konstigt ändå, för det är väl ändå ganska många som är glutenintoleranta i Sverige, runt 5% eller något sådant? Det känns iofs som att alla diagnoser hamnar på 5%, vilket gör att alla lider av något, eller så är det någon som lider av allt.

Nu ska jag väcka min pojkvän som ligger och sover efter nattarbete.

Vi hörs! Ta hand om er och era magar,

Annika

dagbok #8

2010-01-07T14:12:00.000-08:00

Kära dagbok!

Idag började skolan igen. Som vanligt var jag för trött på morgonen för att äta frukost, så jag köpte en kaffe och en färskpressad juice på universitetet. Jag önskade så att jag också kunde äta bröd, för de hade väldigt många smörgåsar som såg goda ut. Bröd, bröd, alltid detta bröd. Jag tycker att jag borde få nog av bröd, som äter så mycket sånt hemma. Jag tror det är pålägget. På fik lyckas de alltid få ihop sådana fantastiska påläggskombinationer.

Käkade lunch med några kursare på universitets restaurangmatsal. De har bra allergiinformation och stor salladsbuffé. Det finns till och med glutenfritt knäckebröd! Känns lyxigt att äta lunch med knäckemacka, mjölk och god vegetarisk varmrätt. Underligt nog verkar det som att jag alltid prickar in rödbetsdagarna, eller så har de alltid rödbetor när jag är där. Jag gillar ju rödbetor, så det gör inte så mycket. Fast omväxling förnöjer.

Nu tänkte jag njuta av lite choklad och ett glas mjölk. Jag är hälsan själv!

dagbok #7

2010-01-06T16:20:00.000-08:00

Kära dagbok!

I kväll till middag lagade jag den där underbara soppan med linser och sötpotatis. Värmer så gott i magen och ger en perfekt mättnadskänsla.

Min favoritmat är definitivt den som är lättlagad, lättsmält och lättäten.

Gjorde receptet för 6 personer, så jag har matlåda några dagar nu när skolan börjar igen.

dagbok #6 : berlinresa

2010-01-05T05:39:00.000-08:00

Kära dagbok!
I april var jag i Berlin med min dåvarande skola. Berlin är en väldigt bra matstad tycker jag. Det finns restauranger/fastfoodställen överallt och maten kostar oftast under 3 euro portionen. Troligtvis beror kostnadsnivåerna på att de inte har lika hög skatt/moms i Tyskland som i Sverige.

Hursomhelst, de sista dagarna vi var där så hade jag och några vänner vandrat runt för att bestämma oss var vi skulle äta. Vi var fyra personer med ganska olika smak för mat, och jag som dessutom åt vegetariskt gjorde det lite mer komplicerat. Men vi hittade ett hamburgerställe på Grünberger Strasse som heter Nil. Jag hade varit i Berlin redan några dagar, och lyckades därför beställa en halloumiburgare utan bröd, på tallrik, på stakig Tyska/Engelska. Och den var helt fantastisk! Halluomiburgare med jornötssås, wow! Och till pommes fritesen fick man en speciell liten plastgaffel. Jag behöll den ganska länge för jagt tänkte att det är ju smart att slippa bli flottig om fingrarna när man äter pommes. Tyvärr är svenska snabbmatpommes för slappa och smala för att den där gaffeln skulle komma till användning.

Jag tror att det var i Berlin som jag på riktigt bestämde mig för att inte oroa mig över saker jag inte kan göra så mycket åt. Jag bestämde mig för att det räcker om jag gör mitt bästa, dvs fråga om det är gluten i maten och sedan förklara vad gluten är. Oftast blir folk lite förbryllade när man ställer den frågan. Ett annat alternativ är att fråga vad maträtten innehåller, och sedan fråga om det är vetemjöl i såsen typ. Då blir det inte så många frågor för den stackars servitören.

Ibland får man bara gilla läget. Inse att man inte kan kontrollera allt och göra sitt bästa, samt faktiskt lita på människor. Jag blir galen på min mamma när hon ska försöka snika sig in i restaurangkök eller stå och superstirra på pizzabagarens arbete, pizzabagaren som har gjort glutenfria pizzor sedan 80talet. Det blir bara underligt, och tråkigt, och inte avslappnat. Till slut tappar jag bara matlusten. Så jag har bestämt mig att jag inte ska vara sån som hon, jag vill inte vara överstressad och hysteriskt noga med allt. För då blir det inte roligt att äta, och det är ju en god och trevlig matupplevelse som är huvudsyftet med att kolla innehållsförteckningen.

Tack vare att jag bestämde mig för att inte oroa mig blev det en väldigt trevlig vecka i Berlin tillsammans med min dåvarande skolklass. Dessutom hjälpte det ju att de som jobbade på restaurangerna och i snabbmatsköken var väldigt tillmötesgående och försökte förstå mig trots min engelska med några inslag av tyska ord, som teller - vilket betyder tallrik, och handrörelser. Berlin åker jag gärna till igen.

Dessutom finns det glutenfritt bröd i matbutikerna, som man kan köpa med sig och ha på frukosten på hotellet/vandrarhemmet.

dagbok #5

2010-01-02T10:03:00.000-08:00

Slappdag idag. Åt matlåda, inte speciellt spännande men äta bör man, annars dör man. Har dammsugit (det behövdes) och plockat lite. Strax ska jag åka in till stan och träffa en kompis som jag inte sett på länge. Man tror alltid att man ska hinna med så mycket på jullovet, men så hinner man inte ens med hälften av vad man har planerat. Skönt med ledighet i vilket fall som helst. Om några dagar är det dags att börja med plugget igen.

Om jag inte hade varit glutenallergiker hade jag nog struntat i att äta mat hemma och bara tagit en macka på stan. Jag är väldigt avundsjuk på alla som kan äta smörgåsbaserad kost. Eller att kunna köpa en micropizza för 15 kronor och ha färdigt mellanmål på 2 minuter. Det är avlägsen lyx för mig.

dagbok #4 : gott nytt år

2010-01-01T12:52:00.001-08:00

Kära dagbok!

Min storasyster bjöd på nyårsmaskerad i går. Till förrätt blev det toast skagen med avocado och till huvudrätt blev det ungskokt lax (till mig, de andra åt biff av något slag) och underbar potatisgratäng med precis lagom mycket vispgrädde (ingen matlagningsgrädde här inte!).

Hemma hos min syster är det heller inget problem att vara glutenintolerant, eftersom hon är så omtänksam och himla duktig på att laga mat. Och aldrig uttrycker hon något besvär över att jag inte äter samma som alla andra, det är extra skönt. För ofta annars känner jag mig lite besvärlig, men min intolerans är ju inget jag kan göra något åt. Det är bara att gilla läget.

Sov på mamma och pappas soffa, som bor bara några hundra meter från min syster och hennes familj. Var där hela dagen. Så skönt att komma hem till mamma och bli ompysslad lite extra. Idag till middag åt vi pasta och champinjontomatsås. Mammas mat är bäst!

dagbok #3

2009-12-30T13:05:00.000-08:00

Kära dagbok!

I dag har varit en bra dag. Jag har jobbat, och chefen skulle lämna en bil på verkstaden så på vägen tillbaka köpte han thaimat till mig. Jag bad honom fråga efter glutenfritt och vegetariskt, fast jag vet inte om det var hos honom eller hos restaurangpersonalen det inte gick fram. Jag tror det blev någon form av tofu, eller om det var dålig kyckling (haha) med ris och stark currysås. Yummy. Mår bra i magen hur som helst, så troligtvis var det tofu och inte rå kyckling.

Jag orkar inte vara kinkig och ta för givet att folk inte förstår vad jag menar. Och jag orkar definitivt inte gå runt en hel dag och oroa mig om jag fått i min någonting konstigt. Jag vet att vissa är mer oroliga och har känsligare mage än jag, men jag värderar en så orosfri vardag som möjligt högre - därför har jag tagit ett beslut på att inte oroa mig efter att jag försäkrat mig om det är okej redan en gång redan. Ber jag om glutenfri mat, så har jag bestämt mig att lita på att det är glutenfri mat. Såvida jag inte blir serverad typ couscous eller den där andra vetegrejen som är så himla poppis bland duärvadduäter-fans. Bulgur tror jag det heter.

Jag har hört om glutenintoleranta som blir dåliga inom två timmar från att de ätit något de vet innehåller gluten. Antingen har jag aldrig fått i min gluten, vilket är osannolikt, eller så reagerar jag bara mindre kraftfullt. Ibland tänker jag att det vore bra att reagera fort och tydligt, så att man vet. Oftast är jag glad att jag inte vet om ifall jag fått i mig gluten. Det gör ju knappast saken bättre egentligen. Inte för mig i alla fall.

Till kvällsmat kokade jag skruvmakaroner och hade gorgonzolapastasås till. Åt i soffan framför teven och slappnade av efter en lång dag fylld av positiv energi.

dagbok #2: presentation

2009-12-29T08:13:00.000-08:00

Kära dagbok!

Jag har ju inte presenterat mig.

Jag heter Annika och är född 1986. Jag fick diagnosen när jag var 14 månader gammal efter att mamma märkte att det var något fuffens. Jag var ledsen, trött och gick inte upp i vikt som jag skulle. Mamma har koll på sånt, för jag är hennes femte av sex barn. När jag var 6 år gjorde jag en tarmbiopsi för att säkerställa att det var just gluten jag var intolerant mot. Mamma fick smyga in gluten i kosten en vecka innan, men utan att jag visste om det så att jag inte drabbades av någon placeboeffekt (den är stark!). Jag minns fortfarande blåbärspajen som jag fick äta under utredningen, och jag blev väldigt ledsen när jag förstod att det var gluten i den och att jag aldrig mer kunde äta den.

Mamma var väldigt noga med min kost när jag var liten. Ibland kan jag tycka att hon var för noga, så att jag kände mig konstig. När det var kalas ringde hon alltid i förväg och frågade vad det skulle bjudas på så att hon kunde göra likadant till mig, fast glutenfritt. Fast hellre det, än att jag fick vara utan eller att jag skulle slarva.

Skolmaten var också en grej som fick mig att känna mig utpekad som annorlunda. Allergimaten, som på min tid kallades "specialmat", fick man hämta på ett särskilt ställe. Vilket ju var bra, men det fick mig att känna mig utanför och inte som alla andra.

På grund av min kost har jag alltid kännt mig annorlunda, och jag har tvingats att tänka på mat dagligen. Det är ju för min egen hälsas skull, men jag önskar att jag slapp. De enda platserna jag inte tänker på min intolerans är hemma hos mig och hemma hos min pojkvän. Annars är den med överallt. Vad man äter är en stor del av ens identitet.

Kanske är det på grund av att jag förknippat mat med potentiell fara, som jag varit underviktigt nästan hela mitt liv. Efter att jag flyttade hemifrån och träffade min nuvarande pojkvän gick jag upp till normalvikt. När jag fick bestämma själv och inte kunde kategoriseras som annorlunda (det var ju bara jag i mitt eget kök, vem skulle jag jämföra mig med?), så blev det roligare att äta. Jag tycker fortfarande att det är tråkigt att äta ensam, men det har knappast med glutenintoleransen att göra.

Annars då? Till vardags studerar jag Socialantropologi på Stockholms Universitet. Socialantropologi är ett ämne som studerar människan som social och kulturell varelse. Grundkursen handlar om äldre antropologer och sociologer som bidragit med teorier till ämnet, mänskliga gränsdragningar (kön, religion, etnicitet, fotbollslag osv), identitet, rasism och en snabb genomgång av den antropologiska forskningsprocessen. Det som är speciellt med antropologi är att när man studerar andra människor så gör man det genom en metod som kallas deltagande observation, man följer alltså studieobjekten i vardagen under typ ett års tid.

Innan jag började plugga på universitetet gick jag en utbildning i konstgrafik (olika trycktekniker, tänk färgskrivare fast på 1700-talet), och innan dess arbetade jag natt på en bensinstation.

Annat jag tycker är roligt är att läsa böcker, titta på film (gärna lite konstig film, typ Almodovar eller Jean Pierre Jeunet), musik (metal, hardcore, politisk hophop, postrock, emo) vetenskapsprogram, rita och måla, pyssla, fika, laga mat med andra och umgås.

Och så är jag väldigt förtjust i mina tre katter.

dagbok #1

2009-12-28T18:05:00.000-08:00

Helen på Svenska Celiakiförbundet har bett mig att gästblogga om hur det är att vara glutenintolerant. Det gör jag så gärna. Jag tänker ju ändå på det hela tiden, det är svårt liksom att låta bli.

Kära dagbok!

Jag börjar med en bekännelse: jag äter kyckling och fisk. För att det är lättare. Det känns både bra och dåligt.

Jag önskar jag kunde kombinera glutenfri och vegetarisk kost, men det går inte. Det går inte om man lever det liv jag vill leva. Jag vill leva ett liv som inte behöver kretsa enbart kring vad jag äter. Jag vill inte behöva planera alla mina måltider i förväg. Jag vill kunna äta ute med mina kompisar och min familj utan att behöva gå till speciella ställen. Alla människor gillar faktiskt inte tofu och hommos. Jag vill inte att mina matval och min glutenintolerans ska påverka alla andra runt mig. Och jag är lat.

Jag startade den här bloggen för att samla glutenfria och vegetariska recept. Med förhoppning att andra ska hitta bloggen och skicka in sina recept. Så vi kan inspireras av varandra.

Jag tror jag tänker på mat hela tiden. Vad jag får äta och vad jag inte får äta. Det är delvis också därför som jag har utökat min kost att bestå även av fisk och kyckling, för jag vill inte bli ännu mer fixerad. Jag måste tänka på min mentala hälsa också.

Ibland tror jag det skulle kännas lättare att säga att jag är köttätare, för då slipper man frågor om varför man inte äter ditten och datten. Men jag vill inte äta kött. Jag tycker inte kött är så spännande, det är ganska enformigt. Dels blev jag ju vegetarian för att jag skulle tvinga mig själv att lära mig att laga andra rätter än stekt falukorv och makaroner. Det gick väl sådär, nu blir det spenatsås och makaroner.

Man kan väl sammanfatta min "vegetarianism" med att den är tyngd av ytterst mycket dåligt samvete.

Snälla ni glutenintoleranta strikta vegetarianer, hur gör ni?

Jag är ofta rätt arg på min glutenintolerans. För den tvingar mig att göra val som är obekväma.

I dag åt jag kycklingburgare till middag, för jag och familjen skulle på bio. Innan jag började äta kyckling tittade folk så konstigt på mig när jag bad om en glutenfri burgare utan kött. Då möts man antingen av Men vadå, typ som en macka då eller? eller om det är en uppmärksam säljare Men vi har ju vegoburgare. Och då måste jag förklara att det är gluten i paneringen. Ibland vet folk inte ens vad panering är. Jag tror bara att det har hänt en (1!) gång att någon ännu mer uppmärksam säljare har kopplat ihop gluten och panering.

Jag tycker det är sorgligt att folk som jobbar med mat inte vet vad som finns i den. Typ som att en som jobbar på en skoaffär inte vet vad en kilklack är. Eller att en som jobbar i en bokaffär inte känner till några författare. Eller att en som säljer försäkringar inte vet vad den innebär.

Värst tycker jag dock det är när man frågar om något innehåller gluten, och man förklarat var det är, och de på butiken inte ens har kvar innehållsförteckningen. Man måste faktiskt ha innehållsförteckning på allt man säljer.

Fast jag är glad att jag inte är allergisk mot nötter. Sådär allergisk att man kan få anfall om någon i samma flygplan äter jordnötter. Det är värre. Glutenintoleranta kan faktiskt inte dö av en allergisk chock, tack och lov.

God natt!

Veganmage

2009-12-21T17:56:00.000-08:00

Hittade en fin veganblogg när jag surfade ikväll, Veganmage. En blogg med hemtrevlig känsla över sig, fina bilder och aptitretande recept. Speciellt blev jag peppad på den röda linssoppan med sötpotatis.

(Uppdatering 091227) Jag testade soppan igår tillsammans med min pojkvän och hans gudföräldrar. Alla tyckte den var jättegod!

Istället för att blanda i sojagrädden först, så lät jag soppan sjuda i allt vatten, sen mixa och sist blanda i grädden.

Matpaj med wokgrönsaker

2009-12-21T06:32:00.001-08:00

Monica Kindberg i Mariestad har mejlat ett spännande recept på paj med wokgrönsaker och creme fraiche. Yummy. Med creme fraiche blir allting gott!

Monicas paj med wokgrönsaker

Pajdeg:

2 st kokta kalla potatisar

3 dl glutenfri mjölmix

1 krm salt

1 dl flytande margarin (eller 100 g fast)

1-2 msk kallt vatten

Riv de kokta potatisarna, blanda de med mjölmix, margarin och salt. Tillsätt lite vatten i taget, knåda till en smidig och slät deg. Tryck ut degen i en form och grädda i 225 grader, mitt i ugnen, i ca 10-15 minuter.

Fyllning:

1 påse wokgrönsaker

Sås till fyllning:

2 dl crème fraiche

1 dl mjölk

1 msk chilisås

1 krm strösocker

salt, peppar och vitlök

Värm olja i en wok eller stor stekpanna, tillsätt wokgrönsakerna och låt de fräsa i 5-10 minuter, salta och peppra. Blanda bara ihop allt till såsen ordentligt. När pajskalet är färdiggräddat, fyll det då direkt med wokgrönsakerna och ringla genast över såsen. Färdigt att servera.

Smaklig måltid!

Glukossirap och kornmaltextrakt

2009-12-21T05:57:00.000-08:00

Livsmedelsverket skriver om glukossirap, vilket jag sett att flera glutenintoleranta oroat sig över. Här är deras rapport, Gluten i glykossirap. Rubriken är lite missvisande dock, så orkar ni inte läsa hela artikeln kan jag meddela att glutenhalterna i glukossirap ligger under gränsvärdet.

Sedan 2007 finns permanenta undantag för glukossirap, maltodextrin och dextros när det gäller märkning, eftersom industrin visade att resthalterna av gluten inte utgör någon risk, vare sig för personer med celiaki [min kursivering] eller för dem med allergi mot vete.

Av studien som gjorts framkom att chokladbiten Japp, innehåller gluten som ligger över gränsvärdet. Mycket tråkigt tycker jag eftersom jag gillar Japp. Värt att notera är också att Mars kan både vara glutenfri och inte, beroende på var den tillverkas. Om den kommer från Holland är glutennivåerna under gränsvärdet, men om den kommer från Frankrike är glutennivåerna desto högre över gränsvärdet. Mycket förvirrande. Gillar man Mars är det alltså nödvändigt att leta efter tillverkningsland.

Gällande kornmalt och kornmaltextrakt, då får jag intrycket att kornmalt innehåller gluten, men när det processats och blivit till kornmaltextrakt ligger gluteninnehållet under gränsvärdet. Detta efter att ha läst Livsmedelsverkets analys av olika Cornflakes, vilken kom fram till att flingor med kornmalt innehöll gluten, men de flingor med kornmaltextrakt innehöll inte gluten över gränsvärdet.

En läsare som mejlade mig angående receptet på quornlasagne, hade uppmärksammat att vissa quornprodukter innehåller kornmaltextrakt.

Quorn Bitar, Quorn Korv och Quorn Filéer innehåller inte kornmalt eller kornmaltextrakt.
Quorn Strimlor och Quorn Färs innehåller kornmaltextrakt.
Quorn Bullar innehåller vetemjöl, Quorn Burgare innehåller veteprotein.

Om någon har ytterligare upplysningar gällande kornmaltextrakt så mejla gärna!

Mammas quornstroganoff

2009-12-16T11:06:00.000-08:00

Mammas mat är ju alltid bäst, så jag bad henne skriva ner receptet till en av mina favoriträtter, som modifierades i och med att jag blev vegetarian. Istället för falukorv tog hon quornbitar och det blev hur gott som helst! Och som alla duktiga kockar höftar hon ingredienserna :)

Ingredienser (4-5 portioner skulle jag gissa på)

2 påsar quornbitar.
4 dl creme fraische
1 liten burk delikatesskryddad tomatpure. Jag brukar använda Slotts, den är godast.
1 knippe persilja. Slät bladpersilja och krusbladig går lika bra.
1 gul lök
Röd paprikapulver ( generöst )

Margarin till stekning

Serveringstillbehör: ris eller pasta.

Gör så här
1. “Bränn av” tomatpuren i en separat kastrull, för att få bort lite syrlighet. (Det blir så syrligt ändå av creme fraischen )
2. Stek quornbitarna, i rejält med margarin. Tillsammans med finhackad gul lök och den finhackade persiljan.
(Allt detta suger i sig stekfett, så det måste vara rejält, annars bränns det)
3. När löken är mjuk och gyllene, häll över generöst med paprikapulver, det ska vara så mycket att man tycker att det är för mycket. Du får kanske testa och mäta upp så du vet säkert.
4. Häll över tomatpuren och låt puttra på svag värme i 5 minuter.
5.Blanda i creme fraischen och låt det bli ätvarmt igen.

SCUF

2009-12-15T04:32:00.000-08:00

SCUF, Svenska Celiakiungdomsförbundet, har länkat till min blogg. Vad roligt! Jag hoppas att alla som läser skickar in minst ett recept var.

Tanken med bloggen är att samla så många recept som möjligt. Jag vet själv hur svårt det kan vara att få inspiration till matlagning, speciellt när det är många saker man måste tänka på.

Enkel pastasås

2009-12-13T11:02:00.000-08:00

Gör så här

Hacka lök av valfri färg

Fräs lök tillsammans med frysta champinjoner i olja (godare än konserverade)

Tillsätt fryst spenat

När allt är varmt, tillsätt creme fraiche och rör om.

Såsen tar lika lång tid att göra som det tar att koka glutenfri pasta, dvs 10 min.

Jag tycker att Sempers Fusilli eller Sempers Fiber Linguini är godast.

Loellas linsgryta

2009-12-13T10:50:00.001-08:00

Enkel att göra. Varm och mättande! Fungerar bra att frysa in.

2 portioner
1 liten gul lök
2 morötter

1 burk krossade tomater

1 grönsaksbuljong

1 dl röda linser

salt och peppar

Tillbehör

Matyoghurt och färsk koriander

Gör så här

Skölj och skala morötter. Skär dem i valfri form, men helst inte tjockare än 1 cm.

Hacka lök, fräs i olja.

Tillsätt morötter, 1/2 dl vatten, buljong och krossade tomater.

Rör om och låt koka upp.

Tillsätt linser, låt sjuda ca 10-15 minuter. Morötterna och linserna sa vara mjuka.

Krydda.

Morotspaj

2009-12-13T10:25:00.000-08:00

Den här pajen har blivit en klassiker hemma hos mig. Lätt att göra och väldigt god. Går bra att frysa in. Kan ibland bli lite lös i konsistensen om man inte lyckas krama ur tillräckligt mycket vatten ur morötterna, men personligen gör det mig inte så mycket.
/Annika

Pajskal

5 dl glutenfri mix

130 gram smör

4 msk vatten

salt

Smörj pajformen med smör. Blanda mjöl, smör och vatten. Knåda i bunken (lättast att använda händerna). Tryck ut degen i formen, från mitten och ut. Ställ formen i kylen. Sätt ugnen på 200 grader.

Fyllning

800 g grovrivna morötter (krama ur vätskan så gott det går)

matolja

1 msk grönsaksfond (ej koncentrerad)

2 dl creme fraiche tomat och basilika

1 ägg

150 g riven ost

Topping

100 g feta ost i kuber

ca 12 svarta oliver

1/2 dl solroskärnor

Blanda ihop fyllningen. Ta ut pajskalet ur kylen och lägg i fyllningen. Tillsätt fetaost, oliver och solroskärnor.

Grädda i nedre delen av ugnen, 30-40 minuter.